I november berättade vi att kommunfullmäktige i Lund skulle fatta beslut om ett politiskt förslag att helt ta bort målet på 100 procent ekologiskt i kommunens offentliga måltider. Eftersom förslaget återremitterades kan vi ännu inte berätta hur det gick. Däremot kan vi berätta att det inte bara är i Lunds kommun som ekomatsmålet är hotat.
Ekomatcentrum ser just nu en trend där flera kommuner och regioner skär ned på ekologiska livsmedel och sänker eller tar bort sina mål för ekologiskt.
I den nationella livsmedelsstrategin satte den dåvarande regeringen (2017) två inriktningsmål: 60 procent av den offentliga livsmedelskonsumtionen ska vara ekologisk år 2030 och 30 procent av den svenska jordbruksmarken ska utgöras av ekologisk jordbruksmark år 2030. Inriktningsmålen för såväl konsumtion som produktion är beroende av att offentlig sektor fortsätter öka sina ekologiska inköpsandelar. Över 86 procent av landets kommuner och regioner har egna tidsatta konsumtionsmål för att öka andelen ekologiskt. Flera av dem är anpassade efter regeringens inriktningsmål. Vägen mot ekomatsmålen och utvecklingen av hållbara offentliga måltider har i många kommuner och regioner till stor del drivits av engagerade och kompetenta tjänstepersoner. Nu ser vi en växande oro över att det arbete man lagt ned på att uppnå dagens höga nivåer av ekologiskt raseras av politiska beslut och sparkrav.
Men VARFÖR?
Att dra ned på ekologiskt går ju stick i stäv med målen i livsmedelsstrategin?!
Gemensamt för de kommuner och regioner som Ekomatcentrum haft kontakt med är dels förändrade politiska styren, dels hänvisningar till sparkrav. Många kommuner och regioner har efter valet 2018 en förändrad politisk sammansättning. Nya politiska konstellationer agerar för att ta bort eller minska de ekologiska inköpen, eftersom de anses konkurrera med svenskt och närproducerat. Dessutom står Sveriges kommuner inför hårda ekonomiska sparkrav och politikerna gör bedömningen att de kan göra besparingar genom att plocka bort de ekologiska livsmedlen.
Vi ser också att de regionala livsmedelsstrategierna som tagits fram i några av landets regioner oftast saknar koppling till ekologiskt lantbruk och konsumtion. De saknar också förankring i inriktningsmålen för ekologiskt som finns i den nationella livsmedelsstrategin.
Ekologiskt minskar i landets kommuner
I många kommuner håller man sin budget med god marginal, även med mycket höga andelar ekologiskt. Lund och Vellinge, som nått över 80 procent ekologiska inköp, är goda exempel. Trots det verkar lokala beslutsfattare på många håll övertygade om att nedskärningar på ekologiska livsmedel är vägen till ekonomiska besparingar. Den senaste kvartalsstatistiken från Machie (före detta DKAB Service AB) kvartal 3 2018-2019, visar att ekoinköpen för första gången på många år minskar i landets kommuner. Positivt är att de svenska inköpen ökar i offentlig sektor, negativt att de svenska ekologiska inköpen minskar.
Nedgång för eko bekräftas av grossist
Att en minskning av inköpen av ekologiskt har inletts i offentlig sektor bekräftas av den ledande grossisten Martin & Servera, som konstaterar att kommunerna frågar efter konventionellt istället för ekologiskt i kommande upphandlingar. Att svenskt och närproducerat är i ropet syns också i anbuden.
Vad blir konsekvenserna?
Vad händer om trenden att dra ned på ekologiskt fortsätter?
Att försöka sänka kostnaderna genom att minska på ekologiskt är inte minst ett enormt slöseri med resurser i form av den tid, engagemang och kompetens som kockar, kökschefer och kostchefer investerat under många års arbete med att ta måltiderna i offentlig sektor framåt i linje med målen i livsmedelsstrategin.
Berg och dal-bana på ekomarknaden
De ekologiska inköpen i offentlig sektor har stor betydelse för utvecklingen av den ekologiska marknaden i Sverige. Offentlig sektor står för 12 procent av de ekologiska inköpen i dagsläget. 38 procent av livsmedelsinköpen är ekologiska. Det är en väsentligt större andel än i dagligvaruhandeln och i privata restaurangsektorn. Grossisterna har, genom att sätta egna mål för ekologiskt, varit förutseende och kunnat förse sina kunder med ekologiskt trots att efterfrågan bitvis varit större än utbudet. Att ambitionerna för ekologiskt i kommuner och regioner nu svajar riskerar att skapa en nedåtgående spiral, där balansen mellan tillgång och efterfrågan blir svår att hämta upp.
Påverkan på det svenska ekologiska lantbruket
Livsmedelsstrategins inriktningsmål för ekologisk produktion är att 30 procent av den svenska jordbruksmarken ska vara ekologisk år 2030. Inköpen i offentlig sektor har stor betydelse för att målet ska kunna uppnås. Ekologiska Lantbrukarnas marknadsrapport 2020 med prognoser för 2020 och utblick i Europa, https://www.ekolantbruk.se/pdf/161104.pdf visar att omställningen till ekologisk produktion sannolikt kommer att minska under de kommande åren. Rapporten spår att den ekologiska arealen kommer att minska under 2021, bland annat som en konsekvens av marknadens signaler. Att ställa om till ekologisk produktion är en tidskrävande process för lantbrukarna. Om det svenska lantbruket ska ha möjlighet att utvecklas i linje med målen i livsmedelsstrategin krävs en stabil och långsiktig efterfrågan på ekologiskt.
Bakvända sparkrav och missriktade ambitioner
Är det logiskt att göra ekonomiska besparingar på just maten i skola, vård och äldreomsorg? Vi tror inte det. Kommuners och regioners stora kostnader ligger knappast i livsmedelsinköpen. Offentliga måltider har redan en mycket låg livsmedelskostnad och att pressa ned den ytterligare är en felprioritering. Kostnaden för lunchen i de kommunala grundskolorna i landet var 10–14 kronor per elev och dag. (Källa: Fakta om offentliga måltider Livsmedelsverket 2018). Privata hushåll lägger 24 797 kronor per person och år på livsmedelssinköp (restaurangbesök oräknat). Dividerat med 360 dagar och 3 måltider per dag blir kostnaden per måltid cirka 23 kronor. Ungefär dubbelt så mycket som livsmedlen i den offentliga måltiden får kosta per barn och måltid i skolan. (Källa: SCB livsmedelsförsäljning per capita, 2018).
Men argumentet att ekologiskt konkurrerar med svenskt och närproducerat då?
Faktum är att andelen svenskt är större i många av de ekologiska inköpen än de konventionella i offentlig sektor. För vissa viktiga produktgrupper såsom ekologisk mjölk, mejeri och ägg är nästan allt av svenskt ursprung. Frukt och grönsaker är dock till stor del importerat, och det gäller för såväl konventionellt som ekologiskt. En inbillad målkonflikt således. Och hur svenska är satsningarna på svenska livsmedel? Naturligtvis ska vi i första hand välja svenska ekologiska livsmedel. Men en ökning av svenska och ”närproducerade” oekologiska livsmedel innebär i de flesta fall en ökad import av djurfoder och konstgödsel. Och en ökning av kemisk bekämpning på svenska åkrar, försämrade förutsättningar för den biologiska mångfalden och sämre mat för våra skolbarn och äldre.
Ta striden för hållbara offentliga måltider!
Ekomatcentrum fortsätter att bevaka den krokiga vägen mot livsmedelsstrategins ekomatsmål. Är sänkta mål för ekologiskt i kommuner och regioner en växande trend? Hur ser det ut i din kommun eller region? Kontakta oss gärna och berätta info@ekomatcentrum.se
